I avhandlingen görs en av de hittills mest omfattande studierna av relationen mellan rätt och social-ekologisk resiliens. Social-ekologisk resiliensteori är en teoribildning som bidrar till kunskap om vad som utgör effektiv förvaltning av ekosystem i relation till komplexa, miljöproblem. Rättssystemets roll för att upprätthålla social-ekologisk resiliens har emellertid hittills varit relativt outforskad. Genom att överföra resiliensteorin till rättsvetenskapligt tillämpbara begrepp och instrument konstateras att den gränsöverskridande regleringen för att begränsa övergödningen av Östersjön i stor utsträckning återspeglar de funktioner som krävs för effektiv förvaltning ur ett resiliensteoretiskt perspektiv.