Förmågan att känna igen potentiella partners och välja den bästa partnern att reproducera sig med är av fundamental vikt för de flesta djur. Den här avhandlingen presenterar studier av partnerval hos strandsnäckor (Littorina spp.), där hanliga val är mer framträdande än honliga. Hanarna gör sitt första val redan när de väljer att följa eller inte följa en annan individs slemspår. Honor som parar sig med många hanar har dock möjlighet för partnerval även efter parningen. Faderskapsfördelningen var inte slumpmässig bland de hanar som bidrog till kullarna, vilket tyder på att det förekommer ett urval efter parning antingen genom honlig påverkan och/eller genom spermiekonkurrens. Avsaknaden av ett synligt honligt val hos strandsnäckor tros bero på att kostnaden för att neka hanarna parning är högre än kostnaden för honan att acceptera en parning. Honorna väljer därför att acceptera alla, snarare än att försöka mota bort oönskade hanar. Hos den mest promiskuösa arten, L. saxatilis, underlåter honorna att märka sitt slemspår, så de är identiska med hanars spår. Antalet parningar minskar eftersom hanarna är upptagna med att följa varandras spår hälften av gångerna. Avhandlingen bidrar till nya kunskaper om partnerval hos strandsnäckor och hur detta påverkar parningsbarriärer mellan populationer. Den bidrar därmed till att öka vår förståelse om hur evolutionen bildar nya arter.