Dumpning av avfall
Havet har länge betraktats som oändligt och därmed som en lämplig plats att dumpa allsköns mänskligt avfall. Tidigare i människans historia kunde säkert de marina ekosystemen klara av att bryta ned en hel del organiskt avfall så att påverkan sannolikt blev försumbar, med undantag för grunda vikar och kustnära områden. Så är det dessvärre inte längre.
Innehåll:
Vanligt skräp
Det finns många olika sorters sopor; plastförpackningar, kartonger, övergivna fisknät, rep, burkar och flaskor. De flesta soporna kommer från fartyg. Besättningen slänger helt enkelt sitt avfall i vattnet. Även stormar och floder kan föra med sig sopor från stränder och städer ut i havet.
En stor del av soporna är av plast. Från fartyg dumpas årligen mer än 6,5 miljoner ton plast i havet, som mycket långsamt bryts ner. En plastmugg kan finnas kvar i 100 år.
Soporna ser inte bara otrevliga ut. De dödar också. Varje år drunknar eller skadas tusentals sjöfåglar, fiskar och däggdjur för att de har fastnat i fisknät eller förpackningar. Andra svälter efter att de har svalt plastkulor som får dem att känna sig mätta och då äter de inte ordentligt.
Ammunition och kemiska stridsmedel
Efter andra världskrigets slut fanns en stor mängd överbliven ammunition och kemiska stridsmedel. För att snabbt och enkelt bli av med de opålitliga ämnena dumpades de i havet. Ämnena som den dumpade ammunitionen och de kemiska stridsmedlen består av kommer förr eller senare att börja läcka ut till den omgivande havsmiljön, i takt med att metallhöljena korroderar. Hur långt denna process nått idag är det ingen som vet.
I svenska havsområden finns 25 kartlagda platser där ammunition dumpats. Dumpningen utfördes av Försvarsmakten, ofta i samråd med länsstyrelsen. Kemiska stridsmedel har i huvudsak dumpats i Skagerrak och Östersjön.
Tipsa andra om sidan
